Hade en diskussion med syrran ikväll angående mitt känsloliv och vad jag vill med det. Eller känsloliv och känsloliv. MEN mitt "problem" är att jag, som så många andra singlar, söker såklart kärleken, the big LOVE. Men jag söker absolut inte frenetiskt och har ingen hets alls egentligen. Men kruxet med mig är att, så fort jag har någon som visar intresse, eller blir föreslagen en dejt så slår jag bakut. Typ. Jag vet inte vad det är , men jag klarar det helt enkelt inte. Och jag har ingen bra förklaring. ELLER kan det vara så att jag blivit så grymt sviken i mina dar att jag inte vågar satsa igen, eller inte ens försöka? Inte ens en dejt klarar jag! Eller har jag gått och blivit blyg? Är jag inte mottaglig ännu? Nåt fel är det, fast man ska väl såklart inte stressa in i nåt och ta första bästa grabb.
Jag lever bara ett annorlunda liv än vad de flesta i min närhet gör, och det såklart att jag vill leva som dem, med sambo, husplaner och snart kids på G. Men jag är inte riktigt där än, inte ens i mina tankar. Jag vill något helt annat just nu, och det är det som skrämmer mig lite. I mina tankar om mitt liv existerar typ karriär och fest och resor. Nu är det inte så att jag är missnöjd på nåt sätt, eller jo lite såklart eftersom jag ser detta som ett problem. För när kvällen kryper sig på och alla går hem till sina respektive kärlekar, så känns det självklart rätt ensamt. Och det är inte konstigt att jag är en sån näthangaround liksom, det är mitt dagliga "sällskap" och där finns det folk i samma situation som en själv (vaddå nätnörd..)! Jaja hörni, jag tror det kommer en tid för mig också när jag är mitt i en relation som jag trivs med. För tillfället så är jag dock inte ens i närheten, och lär väl inte bli om jag inte ens svarar i telefon när någon ringer och vill bjuda mig på dejt....?
torsdag, april 12, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skit i hur andra har det och tänk på dig själv... det finns en anledning till att du inte har det så.!! Tiden har inte kommit så långt:)
Inget fel att stå på egna ben.
Lovar att det finns nån för dig oxå, folk brukar säga så till mig;)!!
P.s det kanske blir vi som inte skiljer oss... hehe skämt och sido. det löser sig för Snälla Flickor
Kram kram
Ps.2 vist fan skulle det vara härligt att ha nån att pussa på när man vill men det finns värre problem i denna orättvisa värld.......
Clara
Bra sagt Clara. Jag har väll varit mer singel än sambo i mitt liv. Så bra för självkänslan att känna på att man klara sig själv och för att lära känna sig själv. Jag tror att det är bra att ha åtminstone en sådan period i sitt liv. Njut av det istället, resor, fester o karriär e ju helt underbart. Utnyttjat möjligheten att du kan göra precis vad du vill utan att behöva tänka på ngn annan.
Kram/Maggan - som har sambo o även fast hon skrev det hon gjorde ovan i inlägget oxå kan se det goa med att ha en pojkvän ;)
Tja brudar, jag förstår din känsla Lisa, men känner du inte för att dejta osv så gör inte det. Det är ju du som bestämmer. Sedan är det ju kanon att känna sig för lite så man inte tar första bästa som du skrev.
Tänk på hur mkt pengar du kan lägga på dig själv nu när du är singel och inte har några barn. RES för fasen, det vill jag göra även fast jag förhoppningsvis ska skaffa hus och därav tar jag inga idiotlån som jag inte kan göra annat än bo för.
Tänk vad roligt att dejta runt, känna sig uppskattad och leva glamoröst med middagar och dörrar som öppnas osv (om man nu träffar en sådan kille)
Men Clara jag förstår att du skämtar om skiljas men det är sant att 50% som gifter sig skiljer sig, MEN jag går inte in i mitt äktenskap med tanken att jag ska skilja mig.
Sedan vännen så är du alltid välkommen upp till mig och jag kommer när jag får till dig.
Kram från Fia
Skicka en kommentar